Eddie Meduza
E ju inne på ett spår här och har pratat en del om min aningens konstiga musiksmak. Och då är det väl kanske på sin plats att nämna Eddie Meduza, denna raggar legend.
Jag tycker att många av hans texter är jävligt kul...
Men framför allt är det nostalgi på högnivå... Så fort jag hör hanns förtjusande stämma så blir jag typ 15 år och sitter i baksättet på nån gammal volo 740 med tonade rutor och en jävla massa doft granar i backspegeln... Jag en nog full oxå för, för endast 50: blandar jag små klunkar av halvlitern HB med Fanta exotiskabär i min mun i en så kallad raggar grogg. Det är förbjudet enligt lag, upprättad av moder och fader och helvete va kul det e att bryta den där lagen. Bilen jag sitter i kan vara på väg till Stommens Loge och väl framme i Magra kommer jag nog hångla med nån ung full pöjk... Lätt rökte jag ett paket under kvällen för gud va goa dom där cigaretterna va varenda än av dem. Och tur va väl det med tanke på annsträningen som genomgicks för att få dom i sina ägor.... För att inte glömma hur förbjudet det va...
Ja nu sitter man här tio år senare och ärligt talat när man tänker efter lite till så känns det ju ganska skönt att man inte behöver blanda goggen i munnen i en skumpig volvo 740 med ett avgasrör som en paj... Nä jag tror hellre jag lutar mig tillbaka i min sköna soffa tar ett glas vin i gott sällskap utan att behöva överrösta ett avgasrör...
Lät det som om jag är 100 år nu ?
Ett försvarstal till min töntiga musiksmak
Jag har alltid hävdat att jag har en hyfsat blandad musiksmak. I unga år bruka jag beskriva den med allt från dansband till Marlyn Manson. Och det ligger nog något i det. Det jag däremot inte gillar är allt för kommersiell musik. Musik som skrivit av någon till någon för att sälja. Tilltalas inte heller av allt för mediokra röste även om de kan vara vackra eller techno omgjorda klassiker som Dance Hit Mania. Visst finns det vissa kryphål, brukar nämligen ofta falla för sommardängorna. Jason Maraz I’m yours. Hej Hej Monika. Ja ni vet. Men även jag har några skelett i garderoben. I unga år lyssnade jag på Backstreet Boys, detta är idag enligt mig helt oförsvarbart. Jag måste skylla på någon tillfälligt sinnesförvirring. Tillfället sjuk i huvudet på grund av för mycket hormoner i kroppen. Jag önskar att jag bara hade någon CD eller så tyckte de var okej bra. Nä då varför göra något halvdant? Jag gick fullt ut. Tapetserade hela mitt rum med planscher, hade alla CD skivor och även ett antal VHS band. (jag e nog gammal nu när i och med att det inte ens va dvd) Som ni vet öppnar ju Spotify en möjlighet till all världens musik, så för någon månad sen lyssnade jag igenom de där gamla BSB låtarna som gick på repeat i mitt tonårs rum. O herre gud vad jag panikskratta och kände mig pinsam. Quit playing games with my heart! Urk kan det bli mer sockersött. Bläää!
Nu kanske till något mer skrämmande. Hans Martin. Spotify är ju ett teknikens under och nu kan man på något vis länka Spotify till facet. Så alla man känner vet vad man lyssnar på. Denna lilla funktion introducerade Anil för mig i samband när jag satt och krampskrev min C-uppsats i våras. Och det blev en trevlig ursäkt till ett avbrott i skrivandet. För mig är det både lätt och svårt att skriva uppsatts. Som oftast vet jag precis vad jag skall skriva och exakt hur jag skall formulera mig. Men ibland körde jag fast och så sitter man där och bokstavligt talat slirar med hjulen. Vid ett tillfälle när jag satt där och hamrade rastlöst och oförståligt på tangenter oduschad, rökandes, med knull frisyr och hög på Power King. Började jag nynna på låten Barnatro (fråga mig inte varför). Det var bara det, att det var det enda i låten jag kunde. Så jag tog upp mitt kära Spotify knappa in Barnatro och fick se Hans Martin i resultat listan, tyckte det lät festligt och klickade. Sen strömmade låten som ÄR töntigheten själv ur mina högtalare. Först gapskrattade jag, sen började jag sjunga. Barnatro Barnatro till himmelen du är en gyllne bro!!!! Visan sattes på repeat. Och där satt jag oduschad, rökandes med knullfrisyr och hög på Power King gapandes Barnatro och sakta men säkert släppte det. Den teoretiska referensramen bara rann ut genom min fingrar. Sen kom den ödesdigra konsekvensen. Hans Martin på repeat i två timmar hade gjort honom till favorit på min Spotify lista vilket nu basunerades ut på Facebook… Socialt självmord!
Jag har det!!!
Det är sommar!!! Nån som undgått det, skulle knappast tror det. Och det innebär för mig att jag vill allt annat än att jobba. Ja vill sola,bada i Pinacolada. Då min budget är något ansträng då jag nu lever på första lönen (insamlad under studietid) utan stöd från CSN så trodde jag att det skulle bli en omöjlighet att åka till GBG och slå runt med Schennyt som planerat så jag fick avboka. Men Gud hade andra planer. Först lägger han ut 220 kronor på just den lilla väg jag cyklar från och till jobbet på just den tid som jag va på väg hem från mitt jobb. Ödet. :) Sen visade det sig att faderskapet inte alls behövde sin bil under helgen för att skulle åka med sitt gubbgäng till Årgäng. Och jag vet inte vad det va med min pappa, kanske kände han sig ung och på topp när han kånka ut en helvetes massa öl ur bilen eller så var det vitring av de pengar han alltid hoppas kunna håva in efter en tripp med gubbarna till just Årgäng. (skall tilläggas att även jag hoppas på det) Men han hann meddela att bilen va full tankad och att det bara var att tuta och köra innan han försvann in i dimma. Så Götet blir det! Imorgon det vill säga i och med att jag måste jobba ikväll då det finns några gamla som tydligen inte klarar sig själva längre. Men i alla fall Sommar och sol och fest imorgon och jag känner att jag har det. Och vad är då det? Ja vet inte riktigt hur det skall beskrivas men på nått sätt kanske det kan beskrivas som en känsla av rytm. Det yttrar sig i alla fall på det sätt att jag dansar omkring till sommar musik dvs mkt Ronny och Ragge... Troligt ser det väl ut som en gravt efterbliven som fått nån form av anfall men det känns jävligt BRAAAAAAAAAAAAAA!!!
Känner mig en smula tveksam
Har varit ut och gått en lite promenad på stadens gator. Mkt trevligt, dock var det lite för varmt för promenad. Med betoning på för promenad för jag tänker inte bli en av dem som klagar på den underbara värmen.
I alla fall så gick jag förbi en av stadens många fri kyrkor. Varför finns det så många och vad skiljer dem åt? Är två frågor jag grunnat lite på...
I alla fall en av de kyrkorna jag gick förbi marknadsförde sig med följande text... GUD VET MER ÄN GOOGLE...
Hmmm Hur tänker dom då?
Jag kan lite spontant känna att denna kyrkan har haft lite fel aprosch när dom försöker konkurrera med Google. Först och främst är det väl inte kanske mängden information man främst är ute efter när man söker på Google även om den kan förekomma oändlig utan snabbheten och de konkreta svar som allt som oftast ges. Sen är ju Gud mer än måttligt abstrakt det är ju en smula svårt att veta vart man skall vända sig om man vill kommunicera sina frågor till henom. Om man istället skulle föredra ett skriftligt svar så känns det som om Bibeln har mycket att önska. Försök slå upp ordet gränssnitt eller mannen Philip Kotler i den boken. Sen kan jag oxå känna en viss tveksamhet inför sanningshalten i det gubben Gud har att erbjuda. Jag menar han har ett kid som skulle varit över 2000 år så vilket skulle innebära att Gud själv kanske börjar bli lite mossig, ja varför inte rent av senil.
Nja kära frikyrka jag känner nog att jag för enkelhetens skull föredrar att rikta mina frågor till Google.
Gny, gnäll, suck och stön…
Det här e inget roligt inlägg eller för den skadeglade kan det ju vara lite gott och gona sig lite i min missär… Under en lite period har jag känt att jag står i vägskäl. Frågor som kommer till mig är: Vad vill jag? Vart skall jag? Hur gör jag? Vem är jag? Vem är du? Vad gör jag? Vad vill jag göra?
Om man tar ett steg eller två bakåt och betraktar dessa frågor på avstånd så ser man ju att de ganska tunga frågor jag ställer mig. Så på ett mkt rastlöst sätt flyr jag in i små projekt för att undvika dessa spörsmål. Bona golv (vilken 25 åring bonar golv?). Lusläser hela Twiglight sagan, analyserar vrider och vänder på historien. Det gick så långt att Anil erbjöd sig att beslag ta mina böcker. Att gå till gymmet är också ett bra projekt. Där behöver man inte fokusera på något annat än andhämtning. Lyssna på roll on i pod version med Mia och Klara generar många goa skratt som tar mig ifrån mina energikrävande spörsmål på ett behagligt sätt. Att dricka vin och hänge sig åt en ung man, som var fallet i onsdags är också ett annat mycket trevligt sätt att skingra tankarna på.
Dessa frågor som jag så febrilt försöker att fly ifrån bottnar sig i min nuvarande livssituation som i mina ögon är allt annat än tilltalande. Här sitter jag nu bakbunden till händer och fötter fast i yrket Gud och alla andra politiker glömde. Vårdbiträde inom hemtjänsten. Jag skall försöka att inte göra detta till ett inlägg om äldreomsorgen. Tro mig, jag skulle kunna skriva hyllmeter gällande energitjuvar, otacksamhet, gränsöverskridande, rökförbud, arga lappar utan fantasi och mikromat inom omsorgen som skulle få er alla att häpna. Men det spelar ingen roll. För faktum är att jag skall till varje pris där ifrån. För min egen mentala hälsas skull och de nära och kära i min omgivning som troligtvis är fruktansvärt trötta på att höra på mitt gnäll, gny och stånkande. Och där kommer alla mina spörsmål in för vad skall jag göra istället. Drömjobbet lyser ju skinande klart med sin frånvaro och att förvalta min fil kand i någon form av karriär känns väldigt långt bort när varenda platsannons premierar två års erfarenhet inom B2B. Detta är ju givetvis det jag helst av allt vill. Men i väntan på att det sker är det återkommande något som säger att jag skall klippa navelsträngen dra upp rötterna och resa…
I förra veckan var jag väldigt inne på Irland. Jag mötte den stora kärleken bland ur gröna ängar och kullar på den irländska landsbygden. Precis som i filmen P.S I love, fast min stora kärlek skulle ju givetvis inte dö av en hjärntumör. Men så kommer alla gåtor som måste lösas vart skall jag bo, har jag råd och tänk om han får en tumör i alla fall. Och så pendlar jag mellan olika resesajter och ams.se och det slutar med att jag söker en helvetes massa jobb. Och på det sättet rullar det på. Idag har jag rest till Indien där jag undervisar fattiga barn om dagarna och har passionerat sex med en backpacker på en exotisk strand om kvällarna.
För att summera detta något så känner jag att jag skulle vilja kunna hantera situationen mer som en man. Jaja jag vet att jag generaliserar men min erfarenhet säger mig att män är mer benägna att ta saker och ting med ro. Skulle vilja kunna spotta ut snusen, luta mig tillbax i soffan, klia mig lite på pungen, ta en kall öl och chilla lite.
Be min medelålders kollega som jagat mig genom hela boendet helt hysteriskt viftandes med armar och ben och med en nasal röst frågat mig och jag spillt mat i mikrovågsugnen (för ni skall veta att de är heliga, nåde den som spiller) att bara hålla käft.
Viola
I vintras inhandlade jag en gammal fåtölj som jag skulle klä om. Jag va väldigt ambitiös som ni kanske kan se här nedan i inlägget Hebbe lille i mitt hem. Projektet visade sig vara något svårare än väntat och det lovade uppföljningen kom aldrig. Ni har säkert för länge sen antagit att jag tog mig vatten över huvudet och försökt förtränga fåtöljen. Så e inte fallet Viola som hon hennes namn blev efter make overn har stått klar i flera månader. Jag e bara usel på att uppdatera min blogg... Så här är hon nu!
Änglamarken
Övergången mellan vinter och vår spenderade jag med att förlösa den C - uppsats som skulle bidra till min examen. Det va ett krystande, stönande och verkande. Jag var under en längre tid totalt isolerad i mitt hem. Den enda kontakt jag hade med omvärlden var via skype och Therese man som gav mig uppdateringar om vad som hänt ute i välden. Men så en kväll när det hela började närma sig sitt slut fick jag för mig att gå ut en sväng. Detta såg jag då och det tog mig med storm!
Jag har hört att när Hasse och Tage skrev manuset till filmen ”Äppelkriget” så kände de att filmen skulle ha ett ledmotiv så de ringde upp Evert som i Evert Taube och frågade han om han möjligtvis kunde hjälpa dem med det. Man kan väl anta att Evert då frågade vad filmen och således visan skulle handla om. Rimligtvis bör då Hasse och Tage dragit handlingen i filmen lite lätt för Evert. Evert kan ha hmmmat lite och sen frågat – Men killar vad skall jag kalla visan för då? Då svarade Hasse och Tage med de magiska orden – Du kan väl kalla den änglamark eller himlajorden om du vill. Och så föddes den. En av de absolut vackraste texter som skrivits. Tack Hasse! Tack Tage! Tack Evert!
Glasberget here I come eller…
Är jag redan där…
Jag har en del funderingar kring uttryck och metoder som myntats där jag tycker samhället är något ospecifika. Hur e det egentligen?
Metoden – Anti rynkkräm. Nästa varje kosmetikföretag lanserar en egen anti rynkkräm. Med små klatschig reklamsnuttar med en mogen kvinna i huvudrollen som med magiska under skall reducera dina rynkor… Min fråga till samtliga dessa företag är ganska grundläggande. När fan skall man börja? Skall man börja innan fejset ser ut som en upplöjd åker. Mota Olle i grind (Jag älskar det uttrycket. Hittar dock sällan möjligheter att använda det. Är med andra ord väldigt lycklig nu.) Följdfrågan blir då när kommer mitt ansikte se ut som en upplöjd åker? Jag kanske borde springa till Maxi nu, köpa massa klet och smörja mig med. För att inte vakna upp imorgon och se ut som en åker en grå och trist oktober dag (eller när helst bonden behagar ploga).
Uttryck – Hamna på glasberget. Är ni bekanta med detta uttryck? Nåväl det härstammar från en folksaga ”Prinsessan och glasberget”. En prinsessa sitter på ett halt glasberg. Den friare som kan ta sig upp för berget erhåller hennes hand (Wikipedia). Om ingen friare tar sig upp förblir man (läs Katrin) på glasberget. Alltså man (läs återigen Katrin) hamnar på glasberget. Min fråga är nu - När vet man om man har hamnat på glasberget? Är det en utvärdering man gör på dödsbädden? Följdfråga - Kan man åka jojo upp ner på glasberget? Så om man endast är tillfälligt singel är man inte på glasberget då eller är man det?…
Även om det känns som om jag e på glasberget emellan åt så e jag nog inte riktigt det för nu när jag vridigt och vänt lite på myntet så känns det som om det här med glasberget är ett konstaterande man kan göra när man ligger med facit i hand på sin dödsbädd och ser livet passera i revy…
Men om vi ändå ponerar att jag sitter på glasberget. I så fall skall jag nog skura rent mitt berg så att det inte e så halt och eventuellt bygga en liten stege för att underlätta för eventuella friare. Allra först skall jag hytta lite med näven mot den fan som gjorde berget halt från början – det e väl svårt som de e att hitta han med stort H. Frågan är ju bara vad detta städande och snickrande skulle innebära i praktiken… Ähh fan nu har jag snöat in i massa termer. Vad jobbigt det blev. Förstår ni mig överhuvudtaget. Personligen gör jag det inte. Känner mig som en nucka som oroar sig i onödan.
En annan sak jag tänkt på mkt idag är namnet Åke. Jag tycker att Åke är ett gött namn en go gubbe lixom. Åke e en man som gillar öl, porrfilm och runka i sin goa, gamla soffa som troligtvis har en lite grop, en försjunkning på den plats där Åke föredrar att sitta mest. Vill också tillägga för den fördomsfulle att Åke e god. En man som njuter. Uppenbarligen.
I alla fall blir det fel när två päron på stranden i dag ropade efter sitt lilla kid på 2 år ÅKE! ÅKE! ÅKE! KOM OCH ÄT!
FULA ORD!
Timmis – Tim vikarie heter det för i helvete… Jag e ingen jävla timmis… Det låter ju som nått skitnödigt smeknamn på nån som möjligtvis blivit döpt till Timmy.
Var på Maxi och handla häromdan. När jag står i utcheckningen hör jag två medelålders damer framför mig.
- Fick du koll eller, har du fått koll? sa den äldsta av dem något upprört.
- Ja jag har fått koll, svarade då den yngre något uppgivet.
Mitt hjärta börja rusa och jag kände en viss panik. Shit det har kommit någon ny konstig könssjukdom till staden (för det e ju precis vad det låter som). Jag såg framför mig vackra snoppar som belamrats med vätskefyllda vårtor. Könsorgan som ramla av, skrumpna ihop till russin och låg och skrek i ett hörn någonstans. Så visade det sig att kärringen framför fått en vanlig avstämning. Men säg det då! Skräm inte upp stackar mig med fula könsjukdoms ord som KOLL
Fjäll
Varför lär man sig aldrig.... Jag tror att det är för att vi har så korta somrar här i Sverige. Så man vill liksom pressa ut mesta möjliga chans till att få en fin bränna fort som bara den. Sagt och gjort... Ledig i fredags och lördags och högst upp på agendan framför jobbsök och städning (väl behövliga bägge två) stod pressning i solen. Och mkt riktigt gjorde jag så.
Jag har inte ärvt min mammas pigment. Hon blir Brun, väldigt brun om hon så vill. Nä jag har ärvt min pappas pigment han blir röd. Jätte röd. Man får liksom gå varligt fram använda solskydda, bygga från grunden och allt det där. Gör Katrin det NEJ! Hon tänker att hon skall ju inte ligga så länge (jo det skall hon visst det, tills det bränner och svider i skinnet)hon behöver väl inget solskydd (jo faktor 30). Helt plötsligt är den där stoppljusröda färgen helt förträngd trots att den gör sig påmind varje år för att jag just det inte lär mig.
Sagt och gjort visst pressade jag i solen som om det inte fanns någon morgondag både i fredags och i lördags. Och nu sitter jag här och flår och fjällar... Det bokstavligt talar singlar ner små äckliga hud flagor i min soffa. Kliar gör det oxå. Jag har kli i både panna och på rygg. Jag ser ut som en fnasigt knäckebröd.
Tror jag skall se om jag har nån skrubb så jag kan skrubba bort den överflödiga och döda hud som nu pryder min kropp. See ya
