Eddie Meduza

E ju inne på ett spår här och har pratat en del om min aningens konstiga musiksmak. Och då är det väl kanske på sin plats att nämna Eddie Meduza, denna raggar legend.
Jag tycker att många av hans texter är jävligt kul...
Men framför allt är det nostalgi på högnivå... Så fort jag hör hanns förtjusande stämma så blir jag typ 15 år och sitter i baksättet på nån gammal volo 740 med tonade rutor och en jävla massa doft granar i backspegeln... Jag en nog full oxå för, för endast 50: blandar jag små klunkar av halvlitern HB med Fanta exotiskabär i min mun i en så kallad raggar grogg. Det är förbjudet enligt lag, upprättad av moder och fader och helvete va kul det e att bryta den där lagen. Bilen jag sitter i kan vara på väg till Stommens Loge och väl framme i Magra kommer jag nog hångla med nån  ung full pöjk... Lätt rökte jag ett paket under kvällen för gud va goa dom där cigaretterna va varenda än av dem. Och tur va väl det med tanke på annsträningen som genomgicks för att få dom i sina ägor.... För att inte glömma hur förbjudet det va...
Ja nu sitter man här tio år senare och ärligt talat när man tänker efter lite till så känns det ju ganska skönt att man inte behöver blanda goggen i munnen i en skumpig volvo 740 med ett avgasrör som en paj... Nä jag tror hellre jag lutar mig tillbaka i min sköna soffa tar ett glas vin i gott sällskap utan att behöva överrösta ett avgasrör...
Lät det som om jag är 100 år nu ?

Ett försvarstal till min töntiga musiksmak

Jag har alltid hävdat att jag har en hyfsat blandad musiksmak. I unga år bruka jag beskriva den med allt från dansband till Marlyn Manson. Och det ligger nog något i det. Det jag däremot inte gillar är allt för kommersiell musik. Musik som skrivit av någon till någon för att sälja. Tilltalas inte heller av allt för mediokra röste även om de kan vara vackra eller techno omgjorda klassiker som Dance Hit Mania. Visst finns det vissa kryphål, brukar nämligen ofta falla för sommardängorna. Jason Maraz I’m yours. Hej Hej Monika. Ja ni vet. Men även jag har några skelett i garderoben. I unga år lyssnade jag på Backstreet Boys, detta är idag enligt mig helt oförsvarbart. Jag måste skylla på någon tillfälligt sinnesförvirring. Tillfället sjuk i huvudet på grund av för mycket hormoner i kroppen. Jag önskar att jag bara hade någon CD eller så tyckte de var okej bra. Nä då varför göra något halvdant? Jag gick fullt ut. Tapetserade hela mitt rum med planscher, hade alla CD skivor och även ett antal VHS band. (jag e nog gammal nu när i och med att det inte ens va dvd) Som ni vet öppnar ju Spotify en möjlighet till all världens musik, så för någon månad sen lyssnade jag igenom de där gamla BSB låtarna som gick på repeat i mitt tonårs rum. O herre gud vad jag panikskratta och kände mig pinsam. Quit playing games with my heart! Urk kan det bli mer sockersött. Bläää!

Nu kanske till något mer skrämmande. Hans Martin. Spotify är ju ett teknikens under och nu kan man på något vis länka Spotify till facet. Så alla man känner vet vad man lyssnar på. Denna lilla funktion introducerade Anil för mig i samband när jag satt och krampskrev min C-uppsats i våras. Och det blev en trevlig ursäkt till ett avbrott i skrivandet. För mig är det både lätt och svårt att skriva uppsatts.  Som oftast vet jag precis vad jag skall skriva och exakt hur jag skall formulera mig. Men ibland körde jag fast och så sitter man där och bokstavligt talat slirar med hjulen. Vid ett tillfälle när jag satt där och hamrade rastlöst och oförståligt på tangenter oduschad, rökandes, med knull frisyr och hög på Power King. Började jag nynna på låten Barnatro (fråga mig inte varför). Det var bara det, att det var det enda i låten jag kunde. Så jag tog upp mitt kära Spotify knappa in Barnatro och fick se Hans Martin i resultat listan, tyckte det lät festligt och klickade. Sen strömmade låten som ÄR töntigheten själv ur mina högtalare. Först gapskrattade jag, sen började jag sjunga. Barnatro Barnatro till himmelen du är en gyllne bro!!!! Visan sattes på repeat. Och där satt jag oduschad, rökandes med knullfrisyr och hög på Power King gapandes Barnatro och sakta men säkert släppte det.  Den teoretiska referensramen bara rann ut genom min fingrar. Sen kom den ödesdigra konsekvensen. Hans Martin på repeat i två timmar hade gjort honom till favorit på min Spotify lista vilket nu basunerades ut på Facebook… Socialt självmord!

 


Jag har det!!!

Det är sommar!!! Nån som undgått det, skulle knappast tror det. Och det innebär för mig att jag vill allt annat än att jobba. Ja vill sola,bada i Pinacolada. Då min budget är något ansträng då jag nu lever på första lönen (insamlad under studietid) utan stöd från CSN så trodde jag att det skulle bli en omöjlighet att åka till GBG och slå runt med Schennyt som planerat så jag fick avboka. Men Gud hade andra planer. Först lägger han ut 220 kronor på just den lilla väg jag cyklar från och till jobbet på just den tid som jag va på väg hem från mitt jobb. Ödet. :) Sen visade det sig att faderskapet inte alls behövde sin bil under helgen för att skulle åka med sitt gubbgäng till Årgäng. Och jag vet inte vad det va med min pappa, kanske kände han sig ung och på topp när han kånka ut en helvetes massa öl ur bilen eller så var det vitring av de pengar han alltid hoppas kunna håva in efter en tripp med gubbarna till just Årgäng. (skall tilläggas att även jag hoppas på det) Men han hann meddela att bilen va full tankad och att det bara var att tuta och köra innan han försvann in i dimma. Så Götet blir det! Imorgon det vill säga i och med att jag måste jobba ikväll då det finns några gamla som tydligen inte klarar sig själva längre. Men i alla fall Sommar och sol och fest imorgon och jag känner att jag har det. Och vad är då det? Ja vet inte riktigt hur det skall beskrivas men på nått sätt kanske det kan beskrivas som en känsla av rytm. Det yttrar sig i alla fall på det sätt att jag dansar omkring till sommar musik dvs mkt Ronny och Ragge... Troligt ser det väl ut som en gravt efterbliven som fått nån form av anfall men det känns jävligt BRAAAAAAAAAAAAAA!!!

Känner mig en smula tveksam

Har varit ut och gått en lite promenad på stadens gator. Mkt trevligt, dock var det lite för varmt för promenad. Med betoning på för promenad för jag tänker inte bli en av dem som klagar på den underbara värmen.
I alla fall så gick jag förbi en av stadens många fri kyrkor. Varför finns det så många och vad skiljer dem åt? Är två frågor jag grunnat lite på...
I alla fall en av de kyrkorna jag gick förbi marknadsförde sig med följande text... GUD VET MER ÄN GOOGLE...
Hmmm Hur tänker dom då?
Jag kan lite spontant känna att denna kyrkan har haft lite fel aprosch när dom försöker konkurrera med Google. Först och främst är det väl inte kanske mängden information man främst är ute efter när man söker på Google även om den kan förekomma oändlig utan snabbheten och de konkreta svar som allt som oftast ges. Sen är ju Gud mer än måttligt abstrakt det är ju en smula svårt att veta vart man skall vända sig om man vill kommunicera sina frågor till henom. Om man istället skulle föredra ett skriftligt svar så känns det som om Bibeln har mycket att önska. Försök slå upp ordet gränssnitt eller mannen Philip Kotler i den boken. Sen kan jag oxå känna en viss tveksamhet inför sanningshalten i det gubben Gud har att erbjuda. Jag menar han har ett kid som skulle varit över 2000 år så vilket skulle innebära att Gud själv kanske börjar bli lite mossig, ja varför inte rent av senil.
Nja kära frikyrka jag känner nog att jag för enkelhetens skull föredrar att rikta mina frågor till Google.

Gny, gnäll, suck och stön…

Det här e inget roligt inlägg eller för den skadeglade kan det ju vara lite gott och gona sig lite i min missär… Under en lite period har jag känt att jag står i vägskäl. Frågor som kommer till mig är: Vad vill jag? Vart skall jag? Hur gör jag? Vem är jag? Vem är du? Vad gör jag? Vad vill jag göra?

Om man tar ett steg eller två bakåt och betraktar dessa frågor på avstånd så ser man ju att de ganska tunga frågor jag ställer mig. Så på ett mkt rastlöst sätt flyr jag in i små projekt för att undvika dessa spörsmål. Bona golv (vilken 25 åring bonar golv?). Lusläser hela Twiglight sagan, analyserar vrider och vänder på historien. Det gick så långt att Anil erbjöd sig att beslag ta mina böcker. Att gå till gymmet är också ett bra projekt. Där behöver man inte fokusera på något annat än andhämtning. Lyssna på roll on i pod version med Mia och Klara generar många goa skratt som tar mig ifrån mina energikrävande spörsmål på ett behagligt sätt.  Att dricka vin och hänge sig åt en ung man, som var fallet i onsdags är också ett annat mycket trevligt sätt att skingra tankarna på.

Dessa frågor som jag så febrilt försöker att fly ifrån bottnar sig i min nuvarande livssituation som i mina ögon är allt annat än tilltalande. Här sitter jag nu bakbunden till händer och fötter fast i yrket Gud och alla andra politiker glömde. Vårdbiträde inom hemtjänsten. Jag skall försöka att inte göra detta till ett inlägg om äldreomsorgen. Tro mig, jag skulle kunna skriva hyllmeter gällande energitjuvar, otacksamhet, gränsöverskridande, rökförbud, arga lappar utan fantasi och mikromat inom omsorgen som skulle få er alla att häpna. Men det spelar ingen roll. För faktum är att jag skall till varje pris där ifrån. För min egen mentala hälsas skull och de nära och kära i min omgivning som troligtvis är fruktansvärt trötta på att höra på mitt gnäll, gny och stånkande. Och där kommer alla mina spörsmål in för vad skall jag göra istället. Drömjobbet lyser ju skinande klart med sin frånvaro och att förvalta min fil kand i någon form av karriär känns väldigt långt bort när varenda platsannons premierar två års erfarenhet inom B2B. Detta är ju givetvis det jag helst av allt vill. Men i väntan på att det sker är det återkommande något som säger att jag skall klippa navelsträngen dra upp rötterna och resa…
I förra veckan var jag väldigt inne på Irland. Jag mötte den stora kärleken bland ur gröna ängar och kullar på den irländska landsbygden. Precis som i filmen P.S I love, fast min stora kärlek skulle ju givetvis inte dö av en hjärntumör. Men så kommer alla gåtor som måste lösas vart skall jag bo, har jag råd och tänk om han får en tumör i alla fall. Och så pendlar jag mellan olika resesajter och ams.se och det slutar med att jag söker en helvetes massa jobb. Och på det sättet rullar det på. Idag har jag rest till Indien där jag undervisar fattiga barn om dagarna och har passionerat sex med en backpacker på en exotisk strand om kvällarna.
För att summera detta något så känner jag att jag skulle vilja kunna hantera situationen mer som en man. Jaja jag vet att jag generaliserar men min erfarenhet säger mig att män är mer benägna att ta saker och ting med ro. Skulle vilja kunna spotta ut snusen, luta mig tillbax i soffan, klia mig lite på pungen, ta en kall öl och chilla lite.

Be min medelålders kollega som jagat mig genom hela boendet helt hysteriskt viftandes med armar och ben och med en nasal röst frågat mig och jag spillt mat i mikrovågsugnen (för ni skall veta att de är heliga, nåde den som spiller) att bara hålla käft.


Viola

I vintras inhandlade jag en gammal fåtölj som jag skulle klä om. Jag va väldigt ambitiös som ni kanske kan se här nedan i inlägget Hebbe lille i mitt hem. Projektet visade sig vara något svårare än väntat och det lovade uppföljningen kom aldrig. Ni har säkert för länge sen antagit att jag tog mig vatten över huvudet och försökt förtränga fåtöljen. Så e inte fallet Viola som hon hennes namn blev efter make overn har stått klar i flera månader. Jag e bara usel på att uppdatera min blogg... Så här är hon nu!

 


Änglamarken

Övergången mellan vinter och vår spenderade jag med att förlösa den C - uppsats som skulle bidra till min examen. Det va ett krystande, stönande och verkande. Jag var under en längre tid totalt isolerad i mitt hem. Den enda kontakt jag hade med omvärlden var via skype och Therese man som gav mig uppdateringar om vad som hänt ute i välden. Men så en kväll när det hela började närma sig sitt slut fick jag för mig att gå ut en sväng. Detta såg jag då och det tog mig med storm!
Jag har hört att när Hasse och Tage skrev manuset till filmen ”Äppelkriget” så kände de att filmen skulle ha ett ledmotiv så de ringde upp Evert som i Evert Taube och frågade han om han möjligtvis kunde hjälpa dem med det. Man kan väl anta att Evert då frågade vad filmen och således visan skulle handla om. Rimligtvis bör då Hasse och Tage dragit handlingen i filmen lite lätt för Evert. Evert kan ha hmmmat lite och sen frågat – Men killar vad skall jag kalla visan för då? Då svarade Hasse och Tage med de magiska orden – Du kan väl kalla den änglamark eller himlajorden om du vill. Och så föddes den. En av de absolut vackraste texter som skrivits. Tack Hasse! Tack Tage! Tack Evert!

Glasberget here I come eller…

Är jag redan där…

Jag har en del funderingar kring uttryck och metoder som myntats där jag tycker samhället är något ospecifika.  Hur e det egentligen?

Metoden – Anti rynkkräm. Nästa varje kosmetikföretag lanserar en egen anti rynkkräm. Med små klatschig reklamsnuttar med en mogen kvinna i huvudrollen som med magiska under skall reducera dina rynkor… Min fråga till samtliga dessa företag är ganska grundläggande. När fan skall man börja?  Skall man börja innan fejset ser ut som en upplöjd åker. Mota Olle i grind (Jag älskar det uttrycket. Hittar dock sällan möjligheter att använda det. Är med andra ord väldigt lycklig nu.) Följdfrågan blir då när kommer mitt ansikte se ut som en upplöjd åker? Jag kanske borde springa till Maxi nu, köpa massa klet och smörja mig med. För att inte vakna upp imorgon och se ut som en åker en grå och trist oktober dag (eller när helst bonden behagar ploga).

Uttryck – Hamna på glasberget.  Är ni bekanta med detta uttryck? Nåväl det härstammar från en folksaga ”Prinsessan och glasberget”.  En prinsessa sitter på ett halt glasberg. Den friare som kan ta sig upp för berget erhåller hennes hand (Wikipedia). Om ingen friare tar sig upp förblir man (läs Katrin) på glasberget. Alltså man (läs återigen Katrin) hamnar på glasberget. Min fråga är nu - När vet man om man har hamnat på glasberget? Är det en utvärdering man gör på dödsbädden? Följdfråga - Kan man åka jojo upp ner på glasberget? Så om man endast är tillfälligt singel är man inte på glasberget då eller är man det?…
Även om det känns som om jag e på glasberget emellan åt så e jag nog inte riktigt det för nu när jag vridigt och vänt lite på myntet så känns det som om det här med glasberget är ett konstaterande man kan göra när man ligger med facit i hand på sin dödsbädd och ser livet passera i revy…
Men om vi ändå ponerar att jag sitter på glasberget. I så fall skall jag nog skura rent mitt berg så att det inte e så halt och eventuellt bygga en liten stege för att underlätta för eventuella friare. Allra först skall jag hytta lite med näven mot den fan som gjorde berget halt från början – det e väl svårt som de e att hitta han med stort H. Frågan är ju bara vad detta städande och snickrande skulle innebära i praktiken… Ähh fan nu har jag snöat in i massa termer. Vad jobbigt det blev. Förstår ni mig överhuvudtaget. Personligen gör jag det inte. Känner mig som en nucka som oroar sig i onödan.

En annan sak jag tänkt på mkt idag är namnet Åke. Jag tycker att Åke är ett gött namn en go gubbe lixom. Åke e en man som gillar öl, porrfilm och runka i sin goa, gamla soffa som troligtvis har en lite grop, en försjunkning på den plats där Åke föredrar att sitta mest. Vill också tillägga för den fördomsfulle att Åke e god. En man som njuter. Uppenbarligen.
I alla fall blir det fel när två päron på stranden i dag ropade efter sitt lilla kid på 2 år ÅKE! ÅKE! ÅKE! KOM OCH ÄT!

FULA ORD!

Timmis – Tim vikarie heter det för i helvete… Jag e ingen jävla timmis… Det låter ju som nått skitnödigt smeknamn på nån som möjligtvis blivit döpt till Timmy.

 

Var på Maxi och handla häromdan. När jag står i utcheckningen hör jag två medelålders damer framför mig.

-          Fick du koll eller, har du fått koll? sa den äldsta av dem något upprört.

-          Ja jag har fått koll, svarade då den yngre något uppgivet.

Mitt hjärta börja rusa och jag kände en viss panik. Shit det har kommit någon ny konstig könssjukdom till staden (för det e ju precis vad det låter som). Jag såg framför mig vackra snoppar som belamrats med vätskefyllda vårtor. Könsorgan som ramla av, skrumpna ihop till russin och låg och skrek i ett hörn någonstans. Så visade det sig att kärringen framför fått en vanlig avstämning. Men säg det då! Skräm inte upp stackar mig med fula könsjukdoms ord som KOLL

 

 


Fjäll

Varför lär man sig aldrig.... Jag tror att det är för att vi har så korta somrar här i Sverige. Så man vill liksom pressa ut mesta möjliga chans till att få en fin bränna fort som bara den. Sagt och gjort... Ledig i fredags och lördags och högst upp på agendan framför jobbsök och städning (väl behövliga bägge två) stod pressning i solen. Och mkt riktigt gjorde jag så.
Jag har inte ärvt min mammas pigment. Hon blir Brun, väldigt brun om hon så vill. Nä jag har ärvt min pappas pigment han blir röd. Jätte röd. Man får liksom gå varligt fram använda solskydda, bygga från grunden och allt det där. Gör Katrin det NEJ! Hon tänker att hon skall ju inte ligga så länge (jo det skall hon visst det, tills det bränner och svider i skinnet)hon behöver väl inget solskydd (jo faktor 30). Helt plötsligt är den där stoppljusröda färgen helt förträngd trots att den gör sig påmind varje år för att jag just det inte lär mig.
Sagt och gjort visst pressade jag i solen som om det inte fanns någon morgondag både i fredags och i lördags. Och nu sitter jag här och flår och fjällar... Det bokstavligt talar singlar ner små äckliga hud flagor i min soffa. Kliar gör det oxå. Jag har kli i både panna och på rygg.  Jag ser ut som en fnasigt knäckebröd.
Tror jag skall se om jag har nån skrubb så jag kan skrubba bort den överflödiga och döda hud som nu pryder min kropp. See ya

Ett nätverk av änglar

"Om jag snubblat efter vägen, om jag skrubbat mina knän."
Lisa Ekdahl

Så har jag ett nätverk av änglar som tillsammans skulle lyfta upp mig borsta mig ren, torka min tårar, plåstra om mig och säga allt blir bra igen! MINA VÄNNER...

Nu va det väl snarare så att jag blev träffad av en Pi*l nånstans i hjärtetrakten (om man skulle vilja vara lite ordvitsig) och det gick la inte så bra...

Men då va dom plötsligt där allihopa och lyfte upp mig.

Utan inbördesordning så tackar jag er alla av hela mitt hjärta!

Isabella Shelberg, Anna Sannestål, Jessika Tiderman, Lina Carlsiö, Jenny Synnergren och sist men absolut inte minst söta Hanna Hedén

Jag e er evigt tacksam


Denna e till er


HebbeLille i mitt hem

Igår begav jag mig till Vinden här i stan för att egentligen leta efter en bok. Den e nämligen slut på förlaget och kommer ej att tryckas mer så önska mig lycka till och håll gärna utkik efter Vindens Öga skriven av Saga Borg.

Istället hittade jag en HebbeLille



Alltså en fotölj som jag döpt till HebbeLille. Och som den omständiga människa jag är kan jag inte nöja mig med utseendet på HebbeLille utan bestämer mig med ens att klä om den. Stod på vinden ett stund och klia mig lite i huvudet över det faktum över att jag inte vet hur jag skall få till det med knapparna i ryggstödet. Men va fan det löser tänkte jag och klippte till. Väl hemma började jag frenetiskt ta bort det gamla tyget och gick. I morse när jag vakna va jag påt igen men insåg ganska snabbt att jag inte kommer klara detta utan hjälp. Så jag brände fram till biblioteket och fick med mig två böcker hem om möbel tapetsering. Väl på biblioteket tittade jag lite i en av böckerna där följande står.

"Djuphäftning
Djuphäftande ryggar är nästan alltid det första tapetseringseleven vill lära sig och en av de svåraste tekniker att tillägna sig. Vill du få en fast rygg med med djupt liggande kanpppar med jämna mellanrum på din favoritfåtölj bör du nog öva dig på lite enklare projekt först."

För er som inte förstod att det alltså är en djuphäftande rygg jag vill uppnå kan ni kanske nu inse att jag kände mig en smula nedslagen. Så jag tog vägen förbi Alingsås tapetserings verksad och fråga vad hon ville ha för att göra jobbet. Då fick jag ytterligare en hammare i huvudet då männsikan skulle ha över wait for, it wait for it 6000 riksdaler. 
Jag har en dröm om att nån gång göra ett fynd på en second hand butik och sen komma hem och finna en dygrip alternativ en större summa pengar gömda i ett lönnfack eller i stoppnignen på exempelvis HebbeLille. Nu va fallet inte så utan jag fann följande.



  • Fyra äpplekännor
  • En blyertspenna
  • Ett X-antal papperslappar
  • En knapp
  • Och en klisterskydd för en mindre inkontinens blöja (Detta vet jag då jag jobbar i hemtjänsten och jag måste säga att jag e tacksam för att det va klisterskyddet och inte blöjan)
Som ni förstår så kommer inte dessa fynd finansiera en proffestionell tapetsering så jag är helt enkelt tillbax på ruta ett. Eller ja jag har ju kommit en bit på vägen. HebbeLille ser nu ut som följer...



Och jag e helt övertygad om att jag och HebbeLille kommer vara både ovänner och vänner ingen innan resan är slut.

Varför e det pinsamt

Jag ber om ursäkt för min hemska frånvaro... Men ni känner ju mig vid det här laget.

Idag skall vi i alla fall prata om saker som är pinsamma -fast e dom egentligen det?

ÄTA PÅ TOM GAFFEL
-Du sitter på en dejt med mister snyggve. Det e underbart, tända ljus och hela kitet. Du har precis puttat upp ett litet lass mat på gaffeln men du e så fängslad av hans gudomliga ögon att du inte märker hur maten under gaffelns resa mot din mun har ramlat av (och skvätt ner din fina klänning). Du för in gaffeln i munnen och beter dig precis som om det vore mat på den men skakta men säkert går det upp för dig att så inte e fallet. Då får du det där lilla snopna uttrycket i ditt ansikte som ställer sig frågande till - Vart tog maten vägen, här sitter jag och äter gaffel?! Och du är inte bara ful med din förvånade ansiktsuttryck utan också pinsam.
För att undvika denna situation tilltalade Purrska sin kost - Höpp upp gaffla! till en ensam lite macaron som hellre ville ligga kvar på tallriken än att slukas via Purrskas gap ner i buken.

PANTA FLASKOR
Vissa ser det som en extra inkomst när csn börjar tryta. (dvs jag) Andra drar sig för att göra det så till den milda grad att hon funderar på att klä ut sig i samnband med pantningen (dvs Purrska). Hon e så livrädd för att stöta på nån hon känner när hon står framför den vanligtvis röda apparaten och för glatta livet kör ner de tomma (skulla man kunna tro men det e alltid en liten slatt på en halv dl kvar) flaskorna att det givetvis kommer någon hon känner. Och då kommer rodnanen krypande handsvetten strömmar till hon ler lite osäkert och försöker gömma sig, men finner givetvis ingen flyktort då pantningsplatsen e placerad centralt. Rädd för att den bekanta i fråga skall tro att hon har så dåligt ställt trycker hon på välgörenhetsknappen och säger att barnen i afrika skall ju ha sitt sen rusar hon i butiken och gömmer sig bakom närmaste hylla. Detta är en helt fiktiv berättalse som jag diktat upp just nu men jag kan ändå tänka mig att det e ungefär så här det går till när Lane pantar. Såvitt jag inte e med för då kan jag med all säkerhet säga att hon istället tvingar mig att panta medan hon nocharlant står två meter bakom mig och låtsas som att hon inte alls har någon anning om vem den där fattiga männiksan som underlåter sig till att panta flaskor är.

KÖPA LOTTER AV IDELLAFÖRENINGAR
Det e ju så pinsamt. Tänk om man inte fattar om man har vunnit. Sen känns det lite som om det finns tre målgrupper tombolalotter vänder sig till. Barn, barns päron och pensionärer. Ja vad fan skulle jag med tio kilo kaffe och göra.(jenny du behöver inte end komentera det) Sen blir det ju jobbigt när man måste stå och kallprata med lottförsäljaren medans man rullar upp det där små torra pappersbitarna som sitter åt för kung och forsterland. Och anntingen e det då en ap snygg fridykare som försöker tjäna lite extra till sin lilla exotiska klubb. Eller så e det en gammal tanta/gubbe som sammlar ihop pengar till den årliga bussturen till något mossigt glasbruk i någon torftig skog. Och om jag nu skulle köpa en lott va skulle jag prata om då glasbruk eller fridykning? Bara för att upptäcka att den snygga killen inte alls fridök utan orienterade och således tror att jag e efterbliven. Nä lotter det få va!

KÖPA DASSPAPPER
Det säger ju säg självt man kan ju lika gärna säga till expediten att jag skall hem och Bajsa en smula! Skulle heller aldrig kombinera dasspapper inköpet med vaselin, gurka och bindor. Kan det bli mer vidrigt. Tack gode gud för sjävscanning

CYKLA MED HJÄLM
Varför e detta pinsamt egentligen man e ju bara mån om sig själv. Jag försökte få Jessika på att gå med på att hon skulle använda cykelhjälm om det va fullkomligt socialt accepterat. Men nä det skulle hon ju inte för det e ju as töntigt.

TRO ATT DET ÄR ETT TRAPPSTEG KVAR MEN NEJ!
Du går i en okänd trappa gärna i sällskap med en snygg karl för att göra upplevelsen extra jobbig. Du missbedömer nämligen situationen och tror att det e ett trappsteg kvar men nä så e inte fallet. Och med tanke på benförning du haft i tron om att det va ett steg blir resultat ett stum återkoppling till din fot av den fasta mark du stött imot. Återigen får du det där hämpna uttryket i ditt ansikte, sen kommer skräken -tänk om jag skulle ramlat. Varpå lättnaden följer och under dessa hundradels sekunder har dina anisktsmuskler förvridits i allt annat änförtjusande symfoni. Slutligen inser du att du e pinsam och blir förlägen -kan det bli bättre! Jo för bakom dig står dejt och tänker -Nä jag e nog inte så intresserad trots allt. Och du kan lika gärna lägga dig ner och dö ;)

VINKA PÅ NÅGON - SOM INTE SER!
Du går på en gata och på andra sidan går en bekant. Först brottats du med frågan -E vi tillräkligt bekanta för att vi skall hälsa? Tillslut bestämer du dig för JA det e vi. Och näven flyger upp i en någon tveksam men ändå tydlig hälsning. Men snabbt inser du att den bekanta på andra sidan inte alls ser dig varpå handen flyger ner till sidan av bröstet där den helt onaturligt börjar klia. För gud vad det kliar där!!! Alternativet är att du inte e så snabbtänkt så du tar till klådan som försvar för din pinsama handling utan resultat blir istället att du ser ut som ett nevorsedynbarn a.k.a en människa med hand men ingen arm. Hur som helst är du återigen både bortgjort och ful med en eventuell underlig klåda.
Denna pinsammaföretelse kan även tas i uttryck om andra sinnen inte e så skärpta av motparten, hörsel. Du e på fest, du känner inte så många och du har inte drukigt tillräkligt med alkohol för att känna dig bekväm. Du hittar ett cool gäng i köket som står och hänger lite, då joinar gruppen skrattar med lite lätt och sen efter en evighet av finurligt klurande kommer frågan riktad till den snyggaste av dom alla. - Å va jobba du med? (exempelvis, kan dock undra varför det tog dig så jävla långt tid att komma på den frågan, den e ju rätt basic.) varpå hon/han vänder sig bort och börjar prata med nån annan. Du har inte blivit hörd. Eller jo av alla andra som frågan inte va avsedd till, naturligtsvis. Och det blir en jätte tryckt stämmning. Din grå jobbar för fullt för att lista ut om du skall harklar dig och ställa frågan igen. Alla i gruppen har flyttat sin blickar mot dig då det förväntar sig att du skall ställa fråga igen som en normal skulle göra, men du har totalt tappat fattningen och står bara där och ser rädd ut. Sen vänder du på klacken, går hem super dig full deckar på soffan och drömmar om en värld där du både syns hörs och finns.

over and out


Vilken dag vilken underbar dag...

Å vilken underbar dag....
Inlede dan med att springa till bussen, jag hatar att springa om jag har något otymligt att bära och inte använder sport BH. Hinner i alla fall med bussen...Men det hade jag inget för. Busschauffören va ju tydligen både frusen och sinnessjuk då han hade säkert 30 grader varmt i bussen och körde som en idiot.

Jag e inte den som blir åksjuk men när jag klev av bussen på staplande steg var hela Borås upp och ner och jag kände för att kräkas. Tilläggas skall oxå att kvinnan bakom mig stank av frityr olja vilken inte gjorde min transport upplevesle trevligare. När jag gått den relativt korta sträckan från busstorget till Harrys var jag tvungen att stanna och hålla mig i ett elskåp och för första gången i mitt liv trodde jag att jag skulle svimma. Det stod två Engelsk språkiga herrar en bit bort och jag räknade ut att det va dom som skulle komma till min undsättning. I mitt huvud gick maskineriet för fullt. Hur skall jag få dem att förstå att det skall ringa P-U-R-S-S-K-A på engelska.   - Pleas call my friend Pursska... Sen kom jag fram till att det va nog bättre om jag skulle liggandes på Borås gator be dem ringa mamma.... Men sen va ju problemet det att hur skulle dom hitta min mobil när jag inte själv hittar den i min julsäck till väska. Bättre att ta två djupa andetag och på skakiga ben gå vidare. 

Yrsel och kräkkänslan släppte en smula och jag lyckades ta mig fram till föreläsningssalen. Där jag möttes av följande meddelande. Dagens föreläsning inställd Ann är sjuk. 

Helvete bara 4 timmar kvar till nästa lektion....Fan heller den skiter vi nu åker jag hem. Så efter att ha suttit med huvudet mellan bena en stund för att mota den yrsel och kräkkänsla som va kvar ringt en del viktiga samtal begav jag mig åter tillbax till bussen.

Tre saker som var bra hemresan

Thomas Järvheden med vän klev på bussen och jag kunde aktivt ägna mig åt lite kvalitativ tjuvlyssning.
Fick reda på att Stepheny Mayer skriver på en uppföljare till twigliht sagan sett ur Edwards perspektiv.
Busschauffören såg ut som budda och körde som buddha dvs en gud.

Ord och meningar jag snappade upp från herr Järvhedens konversation
Socialt avvikande (kan ha varit mig han mena va ju inte på mitt bästa humör)
Revisor
Jag vet inte vad en revisor kostar

Hans vän sa vid ett tillfälle: 
Hon är egentligen rätt söt...

Tyckte men hoppas inte Järvheden svara
Ja med kläderna på...

Nu skall jag gå och svettas på ett härligt pass med pensionärerna


Det e skönt att kunna hjälpa lite

Anil ringde precis i strålande panik. Det visade sig att hon skall inom sinom tid få sitt badrum renoverat. Alingsås har redan anställt byggnadsarbetare och de har dragit in med buller och bång kring Anils bostad. Hon hade med stor nyfiken följ bestyren från sitt fönster och balkong lite förundrandes va de skulle ha alla baracker och byschor till. Anil hade fått en bibba information om restaureringen nyfiken som hon va gick hon grunligt igenom alla information hon mottagit och därav det något panik fyllda samtalet till mig...

Katrin a-såshem anser att jag skall kissa, bajsa och duscha i en barack. Jag kommer får skaffa en potta

(Nu kanske inte Anil uttryckte sig precis så här, men summan av kardemumman va detta i alla fall)

Jag (onskefull som jag e, förlåt Anil) kände att jag måste gottat mig lite i detta och målat upp ett scenario för Anil där hon springer ner med en liten necesesär på morgonkvisten i ett par badtofflor. Eller när hon ger sig ut på loppis i jakt på den rätta pottan att ställa under sängen.

Efter detta kände jag ett behov av att lugna Anil som nästan börjat hyperventilera att jag utefter egen erfarenhet (då de renoverade moders badrum) vet att man max är utan toa en eftermiddag/kväll....Och så fick Anil tillbaka luften. Som sagt det en skönt att kunna hjälpa lite


Ett litet inlägg så här på kvällsqvisten

Är du..

Arrogant: Kan va när jag e full

Osäker: I mellan åt speciellt inför teknik

Trött: Konstant kan nog stå och sova

Intressant: Absolut alltid

Smart: För det mesta

Barnslig: Gud ja

Skoltrött: Nope lite omotiverad bara

Rolig: Försöker nästan alltid att vara det

Pratglad: Ja iblan mer i bland mindre

Frågvis: Ja helst när jag vill irritera min mamma

Organiserad: Som otto vill ha en dymo label writer så jag kan namnsätta allt i mitt hem

Hälsosam: Åt godis igår och naturdiet idag så 50 50 kanske

Blyg: Bara när jag är kär då blir jag tre och vill gömma mig bakom någons ben samt att jag får vissa andra problem som en fin flicka inte diskuterar i öppna forum

Attraktiv: Alltid

Lätt uttråkad: Ja

Vegetarian: I Love meat

Besatt: Av män JA

Pålitlig: Ja

Filosofisk: japp har en förmåga att analysera sönder saker

 

 

Har du..

För många vänner: Nej

Förföljelsemani: I mellan åt men då tar jag fram min ostyxa så känner jag mig tryggare igen

Tvångstankar: hade som barn, tävlade då med min låtsas kompis och höll på tills jag vann oftast i nitendo 8 bitars

Färgat håret: relativt regelbundet

Brutit några ben: det e bara för klantar hahaha

Några piercings: Japp överläppen och underläppen (underläppen piercade jag själv med en säkerhetsnål bara för att jag trodde att pursska hade gjort det när vi va 13 kanske) Idags läget har jag inte kvar någon av dessa.

Egen dator: Yesss

Gjort bort dig rejält: Me än en gågn JA!

Bra självförtroende: ja hyfsat

Komplex: har inte alla något sådant

Kysst någon: Japps

Haft sex: Japps

Tagit nakenbilder: Ja, på Pursskas befallning. Sen när hennes mor framkallade bilderna skylde hon på att jag hade tagit dom i smyg. Vilket jag inte kan förstå att hennes moder gick på i och med att Pursska posa ganska rejält....

Sagt jag älskar dig till någon idag: Nope

Varit kär: Japps

Blivit kär i någon på nätet: Japps

Dumpat någon: Yess

Stulit någonting: Ja det får man väl säga att jag har gjort

Gjort något olagligt: Det vore ju konstigt om jag svara nej nu när jag har svarat jag på ovanstånde ? Så JA

 

 

Vem..

Saknar du: Min soffa och min TV vill inte jobba

Vill du döda: Tiden fram tills 22 och jag får gå hem

Rörde dig sist: En vårdtagare

Slog du sist: Min broder den ohängde

Kramade du senast: Jag visade mitt bröst för Pursska idag för att jag vet att hon blir så generad räkanas det

Kysste du senast: Micke

Vill du bli galet full med: Joel Kinnaman... Men inte för full får då har jag en tendens till att göra bort mig. Jag kan va nykter och han kan va full...


RSS 2.0