Kuttrans

Är jag redan där…

Jag har en del funderingar kring uttryck och metoder som myntats där jag tycker samhället är något ospecifika.  Hur e det egentligen?

Metoden – Anti rynkkräm. Nästa varje kosmetikföretag lanserar en egen anti rynkkräm. Med små klatschig reklamsnuttar med en mogen kvinna i huvudrollen som med magiska under skall reducera dina rynkor… Min fråga till samtliga dessa företag är ganska grundläggande. När fan skall man börja?  Skall man börja innan fejset ser ut som en upplöjd åker. Mota Olle i grind (Jag älskar det uttrycket. Hittar dock sällan möjligheter att använda det. Är med andra ord väldigt lycklig nu.) Följdfrågan blir då när kommer mitt ansikte se ut som en upplöjd åker? Jag kanske borde springa till Maxi nu, köpa massa klet och smörja mig med. För att inte vakna upp imorgon och se ut som en åker en grå och trist oktober dag (eller när helst bonden behagar ploga).

Uttryck – Hamna på glasberget.  Är ni bekanta med detta uttryck? Nåväl det härstammar från en folksaga ”Prinsessan och glasberget”.  En prinsessa sitter på ett halt glasberg. Den friare som kan ta sig upp för berget erhåller hennes hand (Wikipedia). Om ingen friare tar sig upp förblir man (läs Katrin) på glasberget. Alltså man (läs återigen Katrin) hamnar på glasberget. Min fråga är nu - När vet man om man har hamnat på glasberget? Är det en utvärdering man gör på dödsbädden? Följdfråga - Kan man åka jojo upp ner på glasberget? Så om man endast är tillfälligt singel är man inte på glasberget då eller är man det?…
Även om det känns som om jag e på glasberget emellan åt så e jag nog inte riktigt det för nu när jag vridigt och vänt lite på myntet så känns det som om det här med glasberget är ett konstaterande man kan göra när man ligger med facit i hand på sin dödsbädd och ser livet passera i revy…
Men om vi ändå ponerar att jag sitter på glasberget. I så fall skall jag nog skura rent mitt berg så att det inte e så halt och eventuellt bygga en liten stege för att underlätta för eventuella friare. Allra först skall jag hytta lite med näven mot den fan som gjorde berget halt från början – det e väl svårt som de e att hitta han med stort H. Frågan är ju bara vad detta städande och snickrande skulle innebära i praktiken… Ähh fan nu har jag snöat in i massa termer. Vad jobbigt det blev. Förstår ni mig överhuvudtaget. Personligen gör jag det inte. Känner mig som en nucka som oroar sig i onödan.

En annan sak jag tänkt på mkt idag är namnet Åke. Jag tycker att Åke är ett gött namn en go gubbe lixom. Åke e en man som gillar öl, porrfilm och runka i sin goa, gamla soffa som troligtvis har en lite grop, en försjunkning på den plats där Åke föredrar att sitta mest. Vill också tillägga för den fördomsfulle att Åke e god. En man som njuter. Uppenbarligen.
I alla fall blir det fel när två päron på stranden i dag ropade efter sitt lilla kid på 2 år ÅKE! ÅKE! ÅKE! KOM OCH ÄT!

FULA ORD!

Timmis – Tim vikarie heter det för i helvete… Jag e ingen jävla timmis… Det låter ju som nått skitnödigt smeknamn på nån som möjligtvis blivit döpt till Timmy.

Var på Maxi och handla häromdan. När jag står i utcheckningen hör jag två medelålders damer framför mig.

-          Fick du koll eller, har du fått koll? sa den äldsta av dem något upprört.

-          Ja jag har fått koll, svarade då den yngre något uppgivet.

Mitt hjärta börja rusa och jag kände en viss panik. Shit det har kommit någon ny konstig könssjukdom till staden (för det e ju precis vad det låter som). Jag såg framför mig vackra snoppar som belamrats med vätskefyllda vårtor. Könsorgan som ramla av, skrumpna ihop till russin och låg och skrek i ett hörn någonstans. Så visade det sig att kärringen framför fått en vanlig avstämning. Men säg det då! Skräm inte upp stackar mig med fula könsjukdoms ord som KOLL