HebbeLille i mitt hem

Igår begav jag mig till Vinden här i stan för att egentligen leta efter en bok. Den e nämligen slut på förlaget och kommer ej att tryckas mer så önska mig lycka till och håll gärna utkik efter Vindens Öga skriven av Saga Borg.

Istället hittade jag en HebbeLille



Alltså en fotölj som jag döpt till HebbeLille. Och som den omständiga människa jag är kan jag inte nöja mig med utseendet på HebbeLille utan bestämer mig med ens att klä om den. Stod på vinden ett stund och klia mig lite i huvudet över det faktum över att jag inte vet hur jag skall få till det med knapparna i ryggstödet. Men va fan det löser tänkte jag och klippte till. Väl hemma började jag frenetiskt ta bort det gamla tyget och gick. I morse när jag vakna va jag påt igen men insåg ganska snabbt att jag inte kommer klara detta utan hjälp. Så jag brände fram till biblioteket och fick med mig två böcker hem om möbel tapetsering. Väl på biblioteket tittade jag lite i en av böckerna där följande står.

"Djuphäftning
Djuphäftande ryggar är nästan alltid det första tapetseringseleven vill lära sig och en av de svåraste tekniker att tillägna sig. Vill du få en fast rygg med med djupt liggande kanpppar med jämna mellanrum på din favoritfåtölj bör du nog öva dig på lite enklare projekt först."

För er som inte förstod att det alltså är en djuphäftande rygg jag vill uppnå kan ni kanske nu inse att jag kände mig en smula nedslagen. Så jag tog vägen förbi Alingsås tapetserings verksad och fråga vad hon ville ha för att göra jobbet. Då fick jag ytterligare en hammare i huvudet då männsikan skulle ha över wait for, it wait for it 6000 riksdaler. 
Jag har en dröm om att nån gång göra ett fynd på en second hand butik och sen komma hem och finna en dygrip alternativ en större summa pengar gömda i ett lönnfack eller i stoppnignen på exempelvis HebbeLille. Nu va fallet inte så utan jag fann följande.



  • Fyra äpplekännor
  • En blyertspenna
  • Ett X-antal papperslappar
  • En knapp
  • Och en klisterskydd för en mindre inkontinens blöja (Detta vet jag då jag jobbar i hemtjänsten och jag måste säga att jag e tacksam för att det va klisterskyddet och inte blöjan)
Som ni förstår så kommer inte dessa fynd finansiera en proffestionell tapetsering så jag är helt enkelt tillbax på ruta ett. Eller ja jag har ju kommit en bit på vägen. HebbeLille ser nu ut som följer...



Och jag e helt övertygad om att jag och HebbeLille kommer vara både ovänner och vänner ingen innan resan är slut.

Varför e det pinsamt

Jag ber om ursäkt för min hemska frånvaro... Men ni känner ju mig vid det här laget.

Idag skall vi i alla fall prata om saker som är pinsamma -fast e dom egentligen det?

ÄTA PÅ TOM GAFFEL
-Du sitter på en dejt med mister snyggve. Det e underbart, tända ljus och hela kitet. Du har precis puttat upp ett litet lass mat på gaffeln men du e så fängslad av hans gudomliga ögon att du inte märker hur maten under gaffelns resa mot din mun har ramlat av (och skvätt ner din fina klänning). Du för in gaffeln i munnen och beter dig precis som om det vore mat på den men skakta men säkert går det upp för dig att så inte e fallet. Då får du det där lilla snopna uttrycket i ditt ansikte som ställer sig frågande till - Vart tog maten vägen, här sitter jag och äter gaffel?! Och du är inte bara ful med din förvånade ansiktsuttryck utan också pinsam.
För att undvika denna situation tilltalade Purrska sin kost - Höpp upp gaffla! till en ensam lite macaron som hellre ville ligga kvar på tallriken än att slukas via Purrskas gap ner i buken.

PANTA FLASKOR
Vissa ser det som en extra inkomst när csn börjar tryta. (dvs jag) Andra drar sig för att göra det så till den milda grad att hon funderar på att klä ut sig i samnband med pantningen (dvs Purrska). Hon e så livrädd för att stöta på nån hon känner när hon står framför den vanligtvis röda apparaten och för glatta livet kör ner de tomma (skulla man kunna tro men det e alltid en liten slatt på en halv dl kvar) flaskorna att det givetvis kommer någon hon känner. Och då kommer rodnanen krypande handsvetten strömmar till hon ler lite osäkert och försöker gömma sig, men finner givetvis ingen flyktort då pantningsplatsen e placerad centralt. Rädd för att den bekanta i fråga skall tro att hon har så dåligt ställt trycker hon på välgörenhetsknappen och säger att barnen i afrika skall ju ha sitt sen rusar hon i butiken och gömmer sig bakom närmaste hylla. Detta är en helt fiktiv berättalse som jag diktat upp just nu men jag kan ändå tänka mig att det e ungefär så här det går till när Lane pantar. Såvitt jag inte e med för då kan jag med all säkerhet säga att hon istället tvingar mig att panta medan hon nocharlant står två meter bakom mig och låtsas som att hon inte alls har någon anning om vem den där fattiga männiksan som underlåter sig till att panta flaskor är.

KÖPA LOTTER AV IDELLAFÖRENINGAR
Det e ju så pinsamt. Tänk om man inte fattar om man har vunnit. Sen känns det lite som om det finns tre målgrupper tombolalotter vänder sig till. Barn, barns päron och pensionärer. Ja vad fan skulle jag med tio kilo kaffe och göra.(jenny du behöver inte end komentera det) Sen blir det ju jobbigt när man måste stå och kallprata med lottförsäljaren medans man rullar upp det där små torra pappersbitarna som sitter åt för kung och forsterland. Och anntingen e det då en ap snygg fridykare som försöker tjäna lite extra till sin lilla exotiska klubb. Eller så e det en gammal tanta/gubbe som sammlar ihop pengar till den årliga bussturen till något mossigt glasbruk i någon torftig skog. Och om jag nu skulle köpa en lott va skulle jag prata om då glasbruk eller fridykning? Bara för att upptäcka att den snygga killen inte alls fridök utan orienterade och således tror att jag e efterbliven. Nä lotter det få va!

KÖPA DASSPAPPER
Det säger ju säg självt man kan ju lika gärna säga till expediten att jag skall hem och Bajsa en smula! Skulle heller aldrig kombinera dasspapper inköpet med vaselin, gurka och bindor. Kan det bli mer vidrigt. Tack gode gud för sjävscanning

CYKLA MED HJÄLM
Varför e detta pinsamt egentligen man e ju bara mån om sig själv. Jag försökte få Jessika på att gå med på att hon skulle använda cykelhjälm om det va fullkomligt socialt accepterat. Men nä det skulle hon ju inte för det e ju as töntigt.

TRO ATT DET ÄR ETT TRAPPSTEG KVAR MEN NEJ!
Du går i en okänd trappa gärna i sällskap med en snygg karl för att göra upplevelsen extra jobbig. Du missbedömer nämligen situationen och tror att det e ett trappsteg kvar men nä så e inte fallet. Och med tanke på benförning du haft i tron om att det va ett steg blir resultat ett stum återkoppling till din fot av den fasta mark du stött imot. Återigen får du det där hämpna uttryket i ditt ansikte, sen kommer skräken -tänk om jag skulle ramlat. Varpå lättnaden följer och under dessa hundradels sekunder har dina anisktsmuskler förvridits i allt annat änförtjusande symfoni. Slutligen inser du att du e pinsam och blir förlägen -kan det bli bättre! Jo för bakom dig står dejt och tänker -Nä jag e nog inte så intresserad trots allt. Och du kan lika gärna lägga dig ner och dö ;)

VINKA PÅ NÅGON - SOM INTE SER!
Du går på en gata och på andra sidan går en bekant. Först brottats du med frågan -E vi tillräkligt bekanta för att vi skall hälsa? Tillslut bestämer du dig för JA det e vi. Och näven flyger upp i en någon tveksam men ändå tydlig hälsning. Men snabbt inser du att den bekanta på andra sidan inte alls ser dig varpå handen flyger ner till sidan av bröstet där den helt onaturligt börjar klia. För gud vad det kliar där!!! Alternativet är att du inte e så snabbtänkt så du tar till klådan som försvar för din pinsama handling utan resultat blir istället att du ser ut som ett nevorsedynbarn a.k.a en människa med hand men ingen arm. Hur som helst är du återigen både bortgjort och ful med en eventuell underlig klåda.
Denna pinsammaföretelse kan även tas i uttryck om andra sinnen inte e så skärpta av motparten, hörsel. Du e på fest, du känner inte så många och du har inte drukigt tillräkligt med alkohol för att känna dig bekväm. Du hittar ett cool gäng i köket som står och hänger lite, då joinar gruppen skrattar med lite lätt och sen efter en evighet av finurligt klurande kommer frågan riktad till den snyggaste av dom alla. - Å va jobba du med? (exempelvis, kan dock undra varför det tog dig så jävla långt tid att komma på den frågan, den e ju rätt basic.) varpå hon/han vänder sig bort och börjar prata med nån annan. Du har inte blivit hörd. Eller jo av alla andra som frågan inte va avsedd till, naturligtsvis. Och det blir en jätte tryckt stämmning. Din grå jobbar för fullt för att lista ut om du skall harklar dig och ställa frågan igen. Alla i gruppen har flyttat sin blickar mot dig då det förväntar sig att du skall ställa fråga igen som en normal skulle göra, men du har totalt tappat fattningen och står bara där och ser rädd ut. Sen vänder du på klacken, går hem super dig full deckar på soffan och drömmar om en värld där du både syns hörs och finns.

over and out


RSS 2.0