Kuttrans

Till världens lilla raraste Hanna - Jag får helt enkelt skynda mig med en nu blogg då så du har något att läsa.

Precis som Filip och Fredrik så minns jag movieboxen väl...

Denna stora klump till åbäke pappa släppa hem till då rosa huset innan jag blev ett skilsmässabarn för lite kvalitéts tid med familjen. Min broder och jag fick välja varsin film. Det bruka sluta med Lucy Luke ( broder tucks val) och krambjörnarna (mitt val).
Några år efter skillsmässan lyckades min fader faktiskt skaffa en begnad VHS. Något senare än alla andra men det va lik väl en VHS och möjligheten att kolla på massa film fanns helt plötsligt i alla fall när det va pappas vecka. Mamma som är och var något mer minimalistisk gällande materalistiska ting tyckte att filmer kan man se på bio eller när det kommer på TV valde att inte anförskaffa denna guda gåva. Filmer sågs helt enkelt hos pappa.
Men många år senare når jag hade kommit in i de känsliga tonåren skulle tippa på att jag va ca 14-15 fick mamma och jag ett fruktansvärt sug efter filmkväll. Problem. Vi hade ju ingen VHS. Mamma glatt utropandes vi hyr en moviebox! Sagt och gjort vi brände upp till Sollebrunn sprang in till Sven och Birgitta på Shell och mamma gick snällt fram och fråga om vi kunde få hyra en moviebox. Jag hade bränt iväg till film avdelningen och stod spänt och lyssna på svaret....
För er som e snabba i matte kan ju lätt räkna ut att om jag va 14-15 år så innevbär det att vi hade paserat millenie stäcket och att movieboxen var longe gone, död och utrottad för länge sen.
Jag kunde verkligen höra hur Birgitta på tappen tappade hakan sen vänligt lyfte upp den och förklar för min moder att de inte hade tillhandahållit movieboxar på säkert minst fem år då det inte längre  fanns någon efterfrågan. PINSAMT
Tyckte både jag och min mor och vi gick med skamfyllda steg ut till bilen igen och körde hem mot Gräfsnäs.
Detta har jag inte berättat för någon men kände mig mogen så 10 efter.


Mohahaha