Kuttrans

Ja då kommer en fortsättning av min grava generalisering….

PUSH UP BH:N En självklarhet, ju mer desto bättre. Jag har förstått att i åldrarna över min egen experimenterades det med bomull, toalett papper och även påsar fyllda med ris för att få de stackars tonårsmyggbetten att framstå som ett par riktiga kvinnobröst alá Pamela Anderson. Men i samband med att detta amningsorgan började växa lanserades också pusch up bh:n så min generation har den kommersiella klädindustrin att tack för att vi slapp stå på toaletten och stoppa BH:n full med toalettpapper i panik för att någon skulle komma på hur pinsamt lite just våra pattar hade växt (Nu skall tilläggas att jag var tidigt utvecklad så det var nästan pinsamt åt andra håller när Fidde envisades om att pracka på mig en BH i 5:an endast 11 år gammal, den var lila med vita prickar på ). Det skall också tilläggas att många nog ändå försökte med papper och liknade men kanske inte i samma utsträckning som innan pusch – up BH:N lanserades. Regeln var som tidigare nämnt ju mer desto bättre men minimum var i alla fall en vaderad BH, allt bortom det var tantigt så att det förslog. En beige färg skulle också undvikas av samma anledning. Tilläggas skall att dessa PUSCH UP BH:AR ofta hade en av oss så kallad fisk som inlägg för att få den bästa pusch effekten dessa hade dock en benägenhet att trilla ur under tvätten, varpå de sen va long gone och bh fick ett skevt intryck. Ett annat problem var också de BH:AR som erbjöds var av tämligen diskutabel kvalitet samt att man inte hade förstått vilken jävla djungel det e där ute i jakten på den perfekta BH:N detta leddes således till att många valde en för liten BH vilket fick till resultat att det såg ut som om man hade fyra bröst då dom så att säga välde över BH:N.

COLLAGETRÖJAN: Gick aldrig under benämning collagetröja utan under sitt märkes namn. För det var OERHÖRT viktigt med märken. Inledningsvis hade vi inte förstått detta utan sprang runt i JC kopian på märket Champion, Complite tröjanä även MARWIN från JC användes men var dock i vissa fall okej fast på andra plagg så som den ökända jazzbyxan. Min Complite tröja var kräk och spy grön men e rätt övertygad om att det fanns lys orange också. Sen kom det då till oss att det skulle var märken och innan vi fattade att det skulle äkta märken kom vi på den genigala idén att klippa ut schabloner och fram med en tusch penna så hade man helt plötsligt hottat upp ett okänt märke till ett känt. Denna verksamhet avvecklades snabbt inte för att det var olagligt utan för att det var ocoolt. Vilka märken var då coola? Jag skulle vilja hävda att FILA vann därefter fanns Champion, Aqua Limeone, Fruit of the loom, Adidas Nike. Adidas och Nike kom sedan att gå om Aqua Linemone och Fruit of the Loom. Något senare i vår ”modemässiga” (mohahaha) utveckling kom det till vår kännedom att tröjor med Tommy Hilfiger och west side tryck var jätte coola och dess inhandlandes med fördel i en affär vid namn Brooklyn i Götet som tillhanda höll andra hiphop attribut. Det måste sett rätt kul ut för det butiksbiträde som jobbade just den dag då majoriteten av 7A, B och C strormar in som ett gäng yra bönder på skolresa.

 Som en liten anekdot som kan vara trevlig att nämna är att innan vi hade fattat det här med märken på tröjor så fanns det ett ytterst kort tid som gick ut på att om det bara var en tröja i modell collage så finns det inga förbehållningar för vad för tryck som fans på. Detta ledde till att min kära vän Pursska hade en obeskrivligt as ful collage tröja med en applikation av en golfare på (jag tror i alla fall att det var en applikation) vilket innebär att man syr på olika bitar av tyg för att få fram ett motiv i detta fall en man med golfväska och klubba i högsta hugg. Det skall tilläggas att Pursska använda denna tröja bakochfram för vaddå trycket skall väl alltid vara fram?