Kuttrans

Jag och Marianne gick han i han
på stan en dan
O tänk Marianne om det en gång blir vi som får varane.

Nä skämt och sidoJessika jag har fortfarande inte blivit gay, flata eller lesbisk. Jag försöker bara kanalisera lite vardags radtlöshet med en liten dikt.  

Men det är faktiskt så att jag har utveklat en relation med Marianne.

Tidigare har jag kännt två Marianne min mammas kusin och så du då Jessika (Ibland kan jag känna lite agg mot Håkan och Annika för att det inte blev ditt första namn, det hade varit som himla festligt.) Jag har för visso under längre tid varit bekant med den tredje Marianne men det är först nu jag tror att vi verkigen kan ha något att bygga vidare på.







Är inte detta en aldelse underbar karamell. En härlig yta av hård mint som man suger på tills man kommer ner till den kompakta chokladen. Man låter helt enkelt karamellen smälta i en synfoni av passande smaker i munnen.
Det hela började i Söndags när min mormor hade en hel påse Marianne. Jag tog en och kände att jag och Marianne på något sätt hör ihop. Jag tror inte att jag och Marianne kommer att tröttna på varandra inte heller växa i från varandra utan jag tror helt enkelt på en lång relation med möjligtvis ett uns av osunda vanor.


Kramar Katrin The Blogger