Kuttrans

Jag känner att det är dags för mig att bekänna en sak. I mig bor det en väldigt gammal tant.
Detta ger sig till känna på diverse olika vis. Jag uppskattar att lösa korsord, jag är oerhört förstjust i att power napa, men här skall tilläggas att jag egentligen inte alls power napar. En power nap skall väl vara runt 20 minuter lång men min brukar landa på 1 till 1½ timma. Med andra ord en tupplur alá Märtha 78. I och med att jag uppskattar ett gott korsord i mellan åt drar jag mig inte alls för att tillexempel köpa tidningar som Hemmets journal eller Allers. Och när vi hade en myrinvation för två sommrar sen (kneppigt jag bor på 3:e våning) så fann jag till min glädje lösningen i just Hemmets Journal. Knepet var att strö ut kanel i deras stigar. Värme är också något som uppskattas. Till min mammas stora fasa känns det inte alls främmande för mig att köpa en el- värmedyna till sängen. Vidare påpekar jag gärna om det drar och har heller inga problem med att tala om mina matsmältningsproblem.

Men min ålderdom yttrar sin nog främst i mitt sätta att tal. Männsikor i min omgivning har vid ett X antal gånger påpekat att jag uttrycker mig som en gammal kärring.

Men ibland kan även jag tycka att det går lite förlångt och det är i tillfallen där jag blir skrämd. Om någon tillexempel smyger upp bakom en i tvättstugan eller liknande. Det som sker är att jag helt enkelt vände mig till högre makter.
För att exempelifiera så kan jag berätta om dagens incedent som inträffade efter att jag hade varit ute och gått med Pursska. Jag var påväg in i min trappuppgång och av någon anledning såg jag inte genom glassdörren att det stod två karlar innan för dörren. När jag sedan öppnar dörren och praktiskt taget för en mansbringa rak i ansiktet blir jag något skrämmd och säger: - Ohh Jeeesus, i falsett.
Pinsamt då detta tyvärr va en bekants bekant.
Ett annat tillfälle som styrker min benägenhet att tillkalla högremakter inträffade för några år sedan när jag, Pursska och hennes karl Timmy va ute och åkte fyrhjuling. Pursska körde en och Timmy körde en med mig där bak. När vi kom till en backe klarade inte fyrhjulingen av vår gemensamma tyngd och stegrar sig. Jag glider sakta men bestämt bakåt och i fallet säger jag något i stil med: - Herre Jeeesus och hans skymningar, duns. Min breda men platta röv landar på marken.
Varför kan inte jag bara uttrycka mig som normalt folk?



Jag får la trösta mig med att det rymms ganska mycket vishet i min föråldrade själ.....