Kuttrans

Jag var frusen igår morse och tog mig ett bad för att få upp värmen. Götte! Mindre götte blev det när jag upptäckte att vattnet rann ut på badrums golv inklusive hall golv. Redan stressad som jag var fick jag dra fram mopp helvetet och moppa för mitt liv. Resultatet blev en kvart försenad till jobbet och den ständigt gnagande tanken om att nu blir det golvbrunns rengörning. Vilket kan ha en viss charm. Kan tycka att det kan vara lite kul med sådana projekt då det blir en avsevärd skillnad med gott resultat. Men lusten har inte ens infinit sig till att bädda sängen denna vecka och således hade jag heller ingen lust att ge mig på golvbrunnen. Men efter en riktigt lat förmiddag som spenderades i min obäddade säng med en bok tänkte jag att nu e det dags att ta tag i livet och golvbrunnen. Innan jag gav mig an badkarsfronten tänkte jag att det är nog bäst att kolla i min lilla A-sås hems pärm så att det verkligen är min uppgift att rensa ur skiten. För utöver min lathet finns det ytterligare en anledning till varför detta inte kändes så lockande. Min erfarenhet säger mig nämligen att ett avlopp inte slammar igen på ett halvår. Så hade idioterna som bodde här förre mig flyttstädat ordentligt så hade jag inte behövt ta i andras äckel. I min lilla pärm stod det dessvärre att det var min uppgift att ta mig an skiten. Så lite muttrandes plockade jag av badkarsfronten i väntan att hitta en sådan...

Alltså en helt vanlig golvbrunn, kanske en smula slemmigare en anningens gulare och rejält mkt hårigare....

 så gissa om jag fick panik och magknip inklusive kräk och spy känslor när jag fann...



....En glömd jävla golvbrunn importerad från Auschwitz för 65 år sedan .

Jag slängde mig på telefonen och ringde mamma medans jag slog nr tänkte jag erbjuda henne 100 spänn för att engagera sig i min missär till golvbrunn. Innan hon hade svarat hade jag redan höjt priset till 200 kronor efter att slängt ett getöga mot golvbrunnen från helvetet. Mamma tackade ja till erbjudandet men kunde intte lova att hon kunde komma förens på onsdag. Paniken tog ett nytt tag i min arma lilla förtvivlade kropp och jag ringde istället upp Pursska för mentalt stöd och vägledning. Vi kom snabbt fram till att jag hade tre alternativ.

1, Vänta tills på onsdag och bli 200 spänn fattigare
2, Springa och köpa kausticsoda och fräta bortskiten, ja gärna hela avgrunden.
3, Med fysiskt stöd av Pursska ta sig an detta trek med handskar och gummidräkt själv.

Efter viss uppmuntran av Pursska valde jag att gå på det lite mer billiga och miljövänliga alternativ nr 3
så iväntan på att Pursskan skulle anlända förberedd jag mig.



Från vänster ser vi.
1, Hushållspapper för eventuella tårar och stänk
2. Ficklampa för att dessvärre se skiten
3. Doftsprej för eventuella odörer
4. Telefon för att nå 112 om jag får någon slem på mig alternativt i mig
5. Obligatoriska hansdskar för att lindra smärtan något
6. Hink att lägga bajset i
7. En offrad köttpincet, jag tänker ju fan inte ta i det
8. En stycke muterad slickepott. Vet inte riktigt hur jag tänkte här men den va bra att avreagerar sig med, genom att slå den i golvet kunde viss ångest kanaliseras.



Så var Pursska på plats och efter att laddat med ett glas samarin ,dubbel dos för att lindra min upproriska mage (Tips kolla inte in vad just du har för golvbrunn direkt efter intagen måltid, den vill gärna upp igen då) och tagit på mig handskarna kröp jag ner och la mig på mage, greppade pinceten och körde igång. Pursskan va lite mer facinerad av att lysa på det som hamna i hinken än att lysa under badkaret. När jag tillslut hade fått upp två rejäla bollar hårblandat trek och några äckliga flagor av okänt innehåll så  var det dags för spolning. Till min stora fasa steg vattnet med hiskelig fart. Problemet var ej löst. Så jag krafsa spola och krafsa igen. Inget resultat efter ytterligare krafsande ett kväljande försök med handen och lite spolande konstaterade vi att vi behövde expert hjälp. Så det blir till att ringa a-såshem imornbitti.

Sällan har jag förbannat faktumet att vara singel så mycket som denna söndags afton den 22 feburari 2009.