Kuttrans

"Männen tog Stefan i varsin arm och drog dem bakåt. I nästa stund hörde han hur en maskin startade. Han försökte titta bakåt och såg Bengan i ögnvårn. Presidenten hade tagit på sig vita handskar och kom närmare med den påslagna maskinen i händerna. Bengan sänkte den eldrivna slipmaskinen mot översidan av Stefans vänstra underarm, där han hade tatuerat in texten " MC Sweden" . Det brände till och efter ett tag kände Stefan en fruktansvärd smärta. Men han lyckades bita ihop untan att börja gråta. I efterhand skulle Stefan berätta att han känt dödsångest, att han hade sett hela sitt liv passer förbi och att han hade tänkt på sina barn."

Det jag nu funderar på är meningen "Men han lyckades bita ihop utan att börja gråta." Här har vi en man som glad i håg kommer hem efter en roligt och trevlig resa sedan tvingas att under gevärs hot skriva över alla sina tillgångar till de som bara för några minuter sedan var hans vänner, familj och värld.  De är ju inte konstigt att karln är i chock. Och när vi människor är i chock så är kanske inte det första man tänker att ojdå nu kommer tårarna.... Jag kan själv dra paraller till när jag klämde min tumme i en branddörr som 7 åring. Om ni tittar på er tummer och fokuserer på nagelbandet om ni sedan skulle föreställa er att nageln som går in under nagelbandet tappar fäste och ställer sig näst intill lodrätt rakt upp, det ända som håller kvar nageln på tummen är några mm länst ut på fingret föreställer er även blod som forsar lite hejvilt. Lyckades ni? Ja då vet ni hur det såg ut. När detta skedde blev jag så chockad att jag varken kände smärta eller började gråta. Vilket Pursska hade väldigt svårt att förstå när jag några veckor senare kom med bandagerad tumme till hennes barnkalas. Hon ansåg att jag ljög.

Och det är lite detta jag vill komma åt. Det käns som Wierup och Larsson resonderar som barn här. Helt otroligt han började inte en gråta. Cool kille han skall få va med sen på lunchrasten och byta hockybilder. Jag tycker denna mening i just detta sammanhang blir så jävla ironisk.  Är det någon som förväntades att han skulle börja gråta? Med tanke på mina fördomar mot den här Stefan som säger att han troligtvis va en ganska biffig kille med fler än en tatuering möjligtvis hästsvans och bockskägg gör att det käns ännu mer otroligt att han skulle börja gråta inför sina hårda föredetta vänner.

Vad tror ni....?