Kuttrans

Ja då har det åter hänt och om jag känner mina ben rätt så kommer det att hända igen.
Det är nämligen så att mina ben inte alltid vill samma sak som min övriga kropp vill. De ger helt enkelt ibland bara upp eller så trasslar de in sig i varandra vilket resulterar i att jag och min överkropp faller.

Det hände i 7:an när jag skulle springa över en bergsklippa, jag snava på mig själv och fick ett minimalt sår på knät som sedan blev inflamerat vilket i sin tur ledde till 41 graders feber och pencillin.

Det hände i 8:an när vi skulle ta klassfoto. På översta raden skulle jag stå på en stol, när djävulen till fotograf inte var nöjd med min placering, skulle jag smidigt klättra föbi två personer fram till den lediga stolen, det gick bra att komma förbi männsikorna (för smidig kan jag vara) men när jag kom fram till den lediga stolen tippade den och jag föll.... Vilket var fruktansvärt i och med att jag va 13 år och hade ett stort behov av att vara cool.

Det hände i 9:an på klassresa i polen. På väg från saltgruvan till bussen kunde inte mina ben hantera gruset och jag gick ner i spagat alternativt split kan inte skilja på dem.

Det hände 2002 på en resa till kos. Efter ett tequila reace blev jag något upprörd över kremering och sa
- Jag skall inte kremeras  jag skall jordfästas. Sen föll jag. Reste mig snabbt igen, gick fem steg och välte på nytt.

Det hände någon gång vintern 2005 när jag och Fidde paratade på Precis och det låg lite glas splitter mellan golvet och min sula. Mena ben vek sig och jag satte mig rakt ner på arslet för att vila lite.

Det hände senast idag när jag snubbla till för att jag låste fast min ena fot men den andra foten.

Och dess för innan hände det i fredags på väg ner från fiddes trapp i ett fösök att smsa samtidigt....

Frågor

Varför är det första man tänker ; - Vad det någon som såg mig? 
Vet ni om man kan beställa sådan här mongo hjälmar som epeleptiker har?